I slutet av 1800-talet skiftade sjukvården fokus från ett tänkande av en ‘Universallösning för alla’ till en med vetenskaplig fokus på sjukdomar. D. D. Palmer kom in hälso- och sjukvården med grundidén att kroppen hade riklig tillgång av naturlig och medfödd läkningsförmåga som använde nervsystemet för att överföra sin effekt på kroppen. Kroppen var självläkande och självkontrollerande. När ett enskilt ‘organ’ blev sjukt var det en indikation på försämrad neurologisk förbindelse. Detta gav upphov till den grundläggande kiropraktiska premissen, störningar i ryggraden kommer att påverka nervsystemets funktion. Vilket även påverkade människans hälsa eftersom människans hälsa är i direkt proportion till dess nervsystems funktion. 1897 grundade D. D. Palmer den första kiropraktiska skolan, Palmer School of Chiropractic.
